torsdag 17 maj 2012

Den "perfekta" verkligheten, eller inte?




(Ett bildexempel på hur jag oftast väljer att visa det här på bloggen...)

På flera ställen bl a (här, här och här), skrivs det om huruvida vi bloggare förvränger verkligheten och gör den både vackrare och lite mer glamorös än vad den egentligen är. Och om det i sin tur faktiskt stressar BÅDE oss bloggare och er läsare. Jag kan ju direkt känna att jag faller under kategorin: bloggare som bloggar egenfotade, stylade bilder från vårt tillsynes alltid perfekta, tillrättalagda och nypiffade hem. Med andra ord, ett svagt rosenskimmer över alltihop där inga problem, högar med disk eller svackor visas. Och kanske en del känner sig stressade över det?

Men det är ett medvetet, aktivt val jag gjort. Att hålla en låg profil, både vad det gäller att uttrycka åsikter här på bloggen och att inte dela för mycket på det privata planet, utan bara visa utvalda delar av mitt liv och hem. Och jag inbillar mig att det är just därför man läser mig för att man gillar det, eller väljer att inte göra det.



(via)

För det är ju självklart så att det inte alltid är städat och fixat härhemma. Eller att jag själv alltid är på topp. Absolut inte. Icke! Mina vänner och familjen vet ju det, (och jag hoppas ju såklart att ni också gör det) men stöket och de mörka stunderna visar jag inte här. Men ibland, för att få en motbild till det tillsynes perfekt stylade och välstädade hemmet och den sorglösa, glada och energiska "jag" som bara använder ord som fint, fantastiskt och underbart och far runt som en duracellkanin och målar och möblerar om, så får jag lust att dela mörkret och det inte alltid så smickrande. Som att bloggen faktiskt är min terapi. Ett ställe där jag kan fokusera och finnas precis där i stunden jag gör ett inlägg. Att jag idag är oerhört glad att jag kan stiga upp och känna att det är härligt att leva (inte varje dag men nästan). Känna glädjen och styrkan över att jag efter mycket möda och stort besvär och ÅR av terapi, kommit över en djup utmattningsdepression, utbrändhet, svår panikångest, och en usel självkänsla. Och att jag ibland faller tillbaka, tvivlar, och ser det mesta i svart. Att jag oftast använder sängen som garderob, att tvättstugan är överfull, att jag skulle behöva dammsuga och att jag imorse såg att jag hade spindelnät i fönsterkarmen. Jag har valt att lämna det utanför, och väljer oftast att fokusera på det som gör mig glad. Visa just de fina (som jag tycker) och utvalda bitarna ur mitt liv. Jag tänker också att vi alla måste göra det som känns bäst för en själv. Ungefär så.



(och så här ser det ut "på riktigt"...)

Så går mina tankar och det skulle vara både värdefullt och intressant om ni ville dela era åsikter och era tankar kring det här.

Stor kram.









119 kommentarer:

  1. Så fina och sanna ord. Även om jag inte har nån blogg så är inredning mitt stora intresse och jag får ofta stilla mig och tänka att ni som bloggar era fina bilder också har era mörka stunder och dammråttor. Precis som för dig är inredning och kreativa ideer min rehab då jag är sjukskriven.

    Din ärlighet är så fin inte alla som delar det med andra i bloggvärlden.

    Kram Kristina

    SvaraRadera
  2. Jo men så är det ju, man väljer ju att visa upp det som är fint, stylat och går att visa upp. Som att få besök liksom. Då städar man ju, inte låter man gästerna se den obäddade sängen, brödsmulor på bordet etc.

    & visst märks det att du inte alltid är på topp, & så måste det ju få vara. Det är ett liv det handlar om, inte ett glossigt magasin. Till slut blir man ju trött på det glossiga, ytliga om det inte finns substans bakom.

    Jag vill ju se de fina bilderna, inte stökiga tvättstugor, det har jag nog av hemma :-)

    Kram på dig!

    SvaraRadera
  3. Fina du:)
    Jag tycker att bild nummer två är precis lika fin, men mer ur vardagen. Vi bloggläsare har nog av den varan hemma efersom vi ALLA har det så, så du har gjort en prioritering som gör både dig och oss glada:) Du har en konstnärs öga, säker smak och väljer följdaktligen vackra saker, det är nog den största skillnaden.
    Och det är också väldigt fint av dig att, som nu, någon gång bryta "tystnaden" och visa lite av din 'mörkae' sida. Det gör dig bara ännu mer mänsklig och lättare att identifiera sig med för många av oss.
    Du vet väl att de bästa lättare blir utbrända!? De som bär hela världens bekymmer på sina axlar. De som så gärna vill finnas till för alla. Utom kanske sig själva.
    Du har ändå tur som finner en njutning av att fotografera och dela med dig till oss av dina vackra bilder. Och dina fina tankar. Det gör att du kan dela med dig till andra utan att ta skada själv, för din blogg är rena terapin även för oss läsare:)
    Stor kram! ♥

    SvaraRadera
  4. Så bara skrivet! Får jag länka detta inlägg från min blogg, hoppas det... Jag har ju dig som en av mina främsta inspirationskällor (som många andra) och jag har ungefär samma förhållningssätt till min blogg... Men det är en balans, som ibland är svår, hur mycket kan, ska och vill jag dela med mig osv osv.

    För mig är min blogg en tillflyktsort och även de bloggar jag besöker... Det är just det perfekta och vackra jag söker när jag bloggar, och läser bloggar...

    Men det är klart det är viktigt att påminna sig själv om att alla har en annan verklighet, ingen är en supermänniska, så det inte blir en stress, utan faktiskt en härlig avkoppling, en flykt för en stund...

    Kram fina!

    SvaraRadera
  5. Jag tycker att den första bilden är helt fantastisk, rent fototekniskt är den jättefin. Men den andra är också fin, även om den inte är sådär härligt stylad. Och i övrigt var det här inlägget så bra att jag hade velat ha en dela-på-facebook-knapp nånstans. Nu fick jag dela det på fejan manuellt. För precis sådär är det. Precis.

    SvaraRadera
  6. Jag skrev just en kommentar inne hos Pejper - http://pejper.se/hem/2012/5/17/vill-vi-verkligen-ha-arlighet.html- i ämnet, så jag kör samma här :)

    Alltså, all "verklighet" är ju filtrerad genom den som förmedlar den. Det finns ju aldrig något direktraster till "hur det egentligen är" utan på något sätt konstruerar vi alltid det som vi förmedlar i text och bild. Jag tror att det nästintill är omöjligt att köra "uncut" om man är medveten om form och bild. Man har alltid sitt estetiska öga med sig. Alltid. Det blir lätt stylad diskbänksrealism hur man än vrider och vänder sig. Sedan beror det så mycket på fotografen. Om du är en skicklig fotograf kan vad som helst bli vackert i rätt ljus och redigering och bildvinkel. En intressant bild är alltid en intressant bild oavsett motiv egentligen. Ett mycket intressant ämne som jag går runt och klurar på mycket nu när det diskuteras på många håll. Jag hoppas på en vidare diskussion.

    För mig handlar det nog också om att jag alltid jagar det vackra i livet, även om jag bloggar eller inte, så försöker jag fokusera på där det är fint. Köket är lite upp och ner när vi springer fram och tillbaka till grill och uteliv, men sjutton så fin min bukett rosor är där den står mitt i röran. Och då är det den jag fokuserar på. Och skulle blogga om, om jag skulle göra det.

    Det är inte bara vad man visar upp kanske, utan den man "är" i bloggen. Där har man olika spärrar och delar med sig av olika saker. Den balansen måste man finna själv. Den hela människan bakom är man inför sig själv och de sina - i bloggen är man vad man väljer att dela med sig av.

    Tänkvärda tankar från dig. Ha en fin långhelg, Anna-Malin!

    SvaraRadera
  7. Åh fina Anna-Malin nu gillar jag dig ännu mer! Så vackert skrivet, det gick rakt in! Jag håller med dig om allt! Bloggen och att få vara kreativ gör att det andra känns lättare!

    Kram på dig!

    Jennie

    SvaraRadera
  8. Jag blir mest förvånad över att det finns de som tror att det ligger "ett rosenskimmer" över verkligheten hos de som bloggar. Som så många andra njuter jag av fina bilder och trevliga texter, inte sitter jag och funderar på hur stor tvätthög som ligger bakom fotografen!
    Nej, fortsätt på samma sätt! Ta hand om dig, och familjen, skriv om det du vill, styla fina bilder och ge oss läsare inspiration! Jag blir lika glad varje gång jag besöker din sida tack vare din proffsighet :-D

    Och som jag skrivit förr: tack för att du gör min stund vid datorn lite mer rosenskimrande :-D

    Kram Lina

    SvaraRadera
  9. Så fint et innlegg,du skriver det som jeg aldri nevner noe om på bloggen min.Men kanskje jeg finner mot til å gjøre det etter hvert.Bloggen og kreativiteten har gjort alt for meg siste tre år.
    Ha en fin dag fineste du...
    klem

    SvaraRadera
  10. Jätteskönt att läsa det du skriver om detta...Allt ser ju så perfekt ut hos andra bloggare, snyggt stajlat och fixat och städat och så men man vet ju själv hur man har det hemma. Ofta när man ska fota så skjuter man det andra åt sidan så det inte syns i bild...en hög med räkningar, dagstidningen där på bordet lr va det nu kan vara å högar med kläder osv...för hur kul och inspirerande är det att visa stökiga bilder? ..även om vi alla har det stökigt här och där, skämshörnor, skämsrum i huset, orenoverat och ickeperfekt! Men man blir ju så mycket gladare av att styla, plocka ihop grejor och göra fint och fota mitt i röran..faktiskt! Och jag kan förstå att man inte skriver så mycket om hur man mår osv på bloggen, det gör inte jag heller. Som du säger så fokuserar man på det som gör en glad och förhoppningsvis även andra glada! Väldigt intressant inlägg och jag vill även säga att jag alltid blir så inspirerad av dina bilder och jag kommer fortsätta titta in här..även om jag inte alltid skriver så kikar jag in här ofta! :) Ha det gott! Kram

    SvaraRadera
  11. Takk! Eg har liksom visst det? Eg beundrer ditt mot og din kreativitet! Håper at alle dager blir gode etter kvart, både for deg, og meg...

    e

    SvaraRadera
  12. Jag förstår att man vill visa upp en positiv sida, det är nog få som klara av att öppna sig för främmande människor bara sådär.
    Idag gjorde jag det, för första gången pratade jag öppet om en händelse som hände för flera ås sedan, i hopp om att någon tar till sig det.

    SvaraRadera
  13. Kära kära söta du jag förstår dig precis:) Självklart har vi alla inte perfekt hem bara för vi bloggar, iallafall inte om vi också jobbar 100% båda två i familjen, det är en omöjlighet då! Jag trodde faktiskt inte att man ville se allas tvätthögar och alla monster högar av disk på diskbänken, iallafall jag läser inte sådana bloggar och det är inget jag vill visa.

    När jag känner mig låg tar jag en paus och kanske inte gör något inlägg eller så skriver jag bara tycker det är lite tufft nu! Det känns mer reko, allt är ju som sagt inte rosenrött hela tiden fast som någon sa till mig för en liten stund sen, de flesta dagar är ju faktiskt fina!:)

    Sen tycker jag faktiskt att som bloggare ska man få själv välja hur mycket man delar, det borde vara en självklarhet både för den som bloggar och den som läser! (fast nu när man läser länkarna så förstår man och alla inte verkar hänga med på det spåret!!)

    Jag läser när du finns här och inspireras av dina fina bilder, samtidigt som jag har förståelse och respet för ditt privata liv och din klädhög där på sängen;)

    Massor kramar och bloggkärlek till dig fina!

    M

    SvaraRadera
  14. Så här ligger det till;

    Varför du bland många andra blivit så stora är för att ni levererar något tillräckligt många vill ha. Förr gick man ock köpte en inredningstidning för att man ville så gärna fylla på sin inspirationsbank. NU loggar man ut på den vida webben och besöker sin favorit bloggerska och får inspiration istället. Jag går inte in på din blogg för att jag vill ha och behöver din verklighet, din tvätthög, din disk, din obäddade säng, dina dammtussar. Vill jag ha DEN sortens inspiration då behöver jag bara slå upp mina gröna och ta mig en titt runt i hemmet.
    Nej nej nej, vi vill drömma oss bort... vi vill ju att dina bilder ska ge oss idéer för vårat egna hem.
    Så är det för mig iaf.

    Långt ifrån alla människor som VILL bo fint som kanske vill ha det som du har är lika kreativa som du och andra framgångsrika bloggare.
    Och för deras skull, de som inte är födda sådana är detta något alldeles underbart.
    PÅ det här sätter kan även dom fixa, dona och få det riktigt snyggt.

    Oj, vad jag babblar på. Det jag vill säga är, vi VILL ju se dina stylade bilder. Och de gånger som du vill visa oss något ostylat så kommer vi även att titta på det :D Vi återkommer ju för att du ger oss så mycket, så mycket inspiration, och en känsla av glädje i det du gör. Du ska inte skämmas för något du gör, det är något underbart!
    Alla borde få ha ett hem de trivs i, ett hem är ens borg och ens fristad.

    Jag hoppas du gör som gåsen när du läser sådana där saker, låter det rinna av ;)

    SvaraRadera
  15. Bra inlägg och funderingarna är förstås många kring detta!! Men jag tycker att det som gör inredningsbloggandet så trevligt är just det att det är en källa till inspiration och en liten "verklighetsflykt" om man vill kalla det så. Stökiga badrum ,diskbänk full med disk, ja allt som hör ALLAS vardag till är ju inte så inspirerande. Så jag tycker att det är fullkomligt tillåtet och härligt att vi genom bloggandet kan få tillåta oss att bjuda på den vackra och trevliga sidan av livet!! Det finns så mycket mörker ändå så varför inte lämna det utanför en stund!! Det är som ett inredningsmagasin!! Så är jag övertygad om att alla är smarta nog att förstå att ingen lever utan stökighet och sorger. Så tack för en fantastisk inspirationsblogg!!
    Många kramar Madeleine

    SvaraRadera
  16. Hej Anna- Malin!
    Att Blogga och att läsa bloggar handlar ju om att göra ett val, man bloggar om det man vill blogga om och man läser om det man är intresserad av. De bloggar man finner ointressanta slutar man läsa och varken du, jag eller någon anna kommer att bli glad, pigg, inspirerad av att se din smutstvänttshög. Jag har en egen hög och dina andra läsare har också varsin. Vi begriper att allt inte är perfekt men vi älskar dig och din blogg för precis det du visar oss! Fortsätt med dina vackra bilder, skit i dammtussarna!
    Nu ska jag fortsätta måla väggen, inspirerad av giisa vem?
    Kram
    Åsa P

    SvaraRadera
  17. Mycket bra skrivit Anna-Malin. Så sant som det är sagt...
    Många varma kramar
    Eva

    SvaraRadera
  18. Så klokt, tänkvärt, vackert och öppenhjärtigt. Att välja och fokusera på det som gör dig glad innebär att du glädjer andra och det gör du verkligen med din blogg. Tack för att du delar med dig. Även om jag inte känner dig är jag genuint glad för din skull för det du lyckats skapa. Det är du värd. Kram

    SvaraRadera
  19. Jag har tänkt en hel del på detta. Dels för att jag själv började känna av prestationsbehovet och pressen att hela tiden ha det perfekt runt omkring mig.. Jag kände att jag själv behövde sluta jämföra mig med andra och även visa lite sanningar själv för att inte dela med mig av den prestationspressen jag själv kände.. namnet inredningskaos tyder ju inte heller på en perfekt tillvaro :)

    Jag började här, kika gärna på min sanning :) http://inredningskaos.blogspot.se/2011/09/en-obekvam-sanning.html

    Kram /iris

    SvaraRadera
  20. Hej Anna-Malin. Din underbart finstämda vackra blogg ger mig den där välbehövliga respiten från mina högar med orättade tentor, brödsmulor, dammtussar och ouppackade gympapåsar - samt den ständiga otillräcklighetskänslan...Och ändå är jag så tacksam att du gläntade lite på den där egna dörren, så att jag blir påmind om att inte alla andra alltid är glada, energiska och ordningssamma...
    Styrkekram
    Anna I

    SvaraRadera
  21. Vilka kloka ord! Jag tillhör den skara som absolut tycker att man ska välja vad man vill visa eller uttrycka på sin blogg. Jag har svårt att göra mig fri från tanken att faktiskt vem som helst, i stort sett när som helst, kan se det som finns på en blogg och det finns helt enkelt saker som inte behöver delas med alla. Kanske är jag själv för försiktig med detaljer om mig och mitt liv men precis som du skriver så vet min familj och mina vänner hur min vardag ser ut och vad jag tycker och tänker om det mesta och det räcker för mig. Hela världen behöver inte veta.

    Jag kan känna en viss förståelse för att vackra, stylade bilder kan ge känslan av att alla andra bor tjusigt, har flotta jobb och kan fixa, shoppa och dona hela dagarna. Hos mig väcker det dock inte någon negativ stress men "vill också" känslan dyker ofta upp och den känslan är för mig nära släkt med känslan av att bli inspirerad. Att se dina fina bilder från ett ommöblerat vardagsrum kan få mig att flytta runt något här hemma. Att se bilder på något gott du har bakat kan få mig att sätta igång att baka. Den inspiration du och flera andra bloggare ger är positiv och värdefull för många kreativa människor.

    Lite som en motvikt till kritiken mot det rosenröda skimret och det som ser ut som en "perfekt" vardag i många bloggar vill jag nämna något jag läste i SDS för en tid sedan. Artikeln tog upp att det som kan uppfattas som ytligt och skimrande faktiskt kan fylla en terapeutisk funktion likt kbt. Det får oss att fokusera på det vackra och positiva i stället för att gräva ner oss i tråkigheter. Så i stället för att skriva ett inlägg om det trista majvädret och om stöket i min tvättstuga tänker jag nu leka en stund med kameran och fotografera något jag bakat och att jag får sådana ryck har jag bland annat dig att tacka för! Jag hoppas att du fortsätter att vara den du är och blogga som du gör för du är kanonbra!

    Kram Maria

    SvaraRadera
  22. Bra skrivet! Jag måste säga att jag för min del har alltid det välstädat och perfekt. Jag mår dåligt annars. Och huruvida det är bra eller inte är en annan diskussion. Men mina bilder visar min sanning. Den rena, perfekta sanningen. Jag hade önskat att jag kunde ha lite skit under naglarna och smulor här och var men jag kan inte. Så är det .

    SvaraRadera
  23. Fantastiskt skrivet!! Håller helt och hållet med :) Jag tror och hoppas att dem flesta förstår att det inte alltid är superpiffat och välstädat hela tiden, vem har det? En blogg för mig är inte ångest utan härlig underbar inspiration att vila ögonen på och även ibland en liten knuff i rumpan om tvätthögen blir för hööög eller disken växer över diskbänken att vilja få det lite fint igen :)

    Ha en mysig dag fina du ♥

    Massa Kramar Linda

    SvaraRadera
  24. Jag håller med dig. Bra inlägg.
    Men man vill ju inte läsa tråkiga stökiga inlägg, man vill se fina inlägg och bilder som du oftast lägger upp. Alla vet ju ändå att det inte är hela sanningen!

    SvaraRadera
  25. Vilket inlägg, Anna-Malin, man blir berörd...

    Vi har ju alla fler sidor än vad man väljer att visa på bloggen.
    Jag tycker inte heller att det fula, de tråkiga sidorna har en plats på ens blogg. Det är inget roligt att se och läsa om, men att man har mer djup än en "duracellkanin" som får tusen saker fixade jämt och att man är höjden av effektivitet det får ju gärna framgå!
    Jag gillar din poetiska sida väldigt väldigt mycket! Och den sidan är de bäst på som har ett djup. Precis som du.

    Tusen tack för att du delar med dig och fortsätt vara den du är!
    Det berör på måmnga sätt. Både med ord och bilder.

    Kram Mariette

    SvaraRadera
  26. Hej Anna-Malin,
    I love your today's post soooo much (I love all your posts, but this one especially :-)). For me, my blog is something like a time-out from everyday life and why should I then show negative things I don't like to show, e.g. when it's messy, what happens occassionally :-))
    And also, like you have written, I don't want to show my whole life, but only a small part of it. Just go one like you've done before!!! Love your blog!!
    Many greetings from Germany
    Domi

    SvaraRadera
  27. Kloka ord Anna-Malin, jag tycker verkligen du lyckas sammanfatta vad det handlar om. Och jag tror det är väldigt få som inte inser att det inte alltid är lika spännande, glamoröst och härligt som på bilderna. Jag är själv inne på samma linje som Weronica. Vi betraktar alla livet och verkligheten på olika sätt, genom olika "glasögon" och med olika förförståelse. Du väljer dina vinklar och bilder men vi kommer ändå att uppfatta dem på olika sätt. Jag uppskattar när du bjuder på dig själv och låter din personlighet speglas i inläggen.

    Måste bara säga att jag älskar den sista "ostylade" bilden eftersom jag tycker att ljuset och perspektivet är så fint. :) Ha en fin långhelg! Kram

    SvaraRadera
  28. Bra skrivit!
    Klart man ibland kan tänka, åh vad perfekt bloggarna har det, på samma sätt som man kan tänka att världskändisarna lever perfekt. Men samtidigt vet man att det inte är sanningen.
    Jag har själv ingen blogg, men läser massor för att få inspiration, och det får man ju inte av bilder på dammråttor och spindelnät i fönsterkarmen:)

    SvaraRadera
  29. Strössla fint runt omkring och du får fint tillbaka, så är det ju. Du är fin och klok. Ha en riktigt härlig helg. Här hemma är det ofta en salig röra men jag väljer, precis som weronica, att fokusera på den fina buketten och dricka kaffet ur den vackraste koppen istället för de smutsiga sockarna på golvet... Kramar

    SvaraRadera
  30. Finaste, finaste Anna-Malin
    ...det är verkligen dina fantastiska bilder och stylade hem vi vill se ....du som får oss att andra att fota och testa och pröva ....för att iallafall få till något hälften så fint som du ;) Det finns andra "mörka" bloggar vi kan läsa om det är det vi söker om man nu inte har nog med sina egna svackor .*Ler
    Härligt att du kämpar vidare...och av egen erfarenhet vet jag att av allt det jobbiga kommer det ut något starkare...även om det blir ett och annat steg tillbaka ibland.
    Stor Varm Kram . Pernilla,

    SvaraRadera
  31. Härliga ärliga du! Förstår precis hur du tänker o känner då även jag varit i depressionshålan o även lider av panikångest!! Själv mår jag som bäst när hemmet är städat o tiptopp o det är sällan en kaffekopp står på vår diskbänk. Men även det är ju ett stressmoment i sig att känna att det alltid ska vara städat. Tyvärr sätter man ju oftast de kraven på sig själv då man aldrig ser det hos någon annan. Men håller nog med många ovan, att den varan av smutshögar o dsmmråttor har man nog av hemma så oftast kanske man inte vill se det på bloggar, fast ibland kan det vara härligt att se den sortens bilder oxå, blir lixom mer verklighet då. Aha den personen är precis som oss andra vanliga i vardagen där man inte alltid hinner eller orkar!

    Härligt att läsa detta inlägget var det iallafall!! Uppfriskande om man kan kalla det så!!

    Ha en fortsatt fin dag!

    Kraamar Emma

    SvaraRadera
  32. Wow. Nu gillar jag dig ännu mer..
    Kramarna till dig!

    SvaraRadera
  33. Stor KRAm till Dig! Jag gjorde ett inlägg för inte så länge sedan om att jag fastnade för din blogg , den tilltalar mig på alla plan.Att den kändes lite som jag.Nu när jag läst ditt inlägg så har du råkat ut för samma som jag gjorde för några år sedan.Panikångest bla.Fick hjälp snabbt och gjorde mycket egen terapi som jag hittade på nätet.Lyssnade på skivor om avslappning och hur man tar sig igenom panikångestattackerna.Tipsar dig gärna om vilka.
    Jag fick bra ord på vägen som hjälpte mig då: "Kanske"...."Jag får se".Ta en bit itaget och tänk inte framåt.Här och nu är det som gäller.Jag arbetar oxå som förskollärare, har foto och inredning som min stora hobby.Både du och jag tänker på alla andra först att de ska må bra.Vi måste tänka lite egoistiskt på oss själva oxå.Många bamsekramar till dig.
    lottabjertner@hotmail.se

    SvaraRadera
  34. Jag tycker att du är klok som en bok, så bra skrivet.

    Ha en fin helg/Kram Karin i Stenungsund

    SvaraRadera
  35. Vilket fantastiskt bra inlägg! Och jag tror faktiskt det är så bra just för att du faktiskt la in den sista bilden.... tror man då och då vill ha lite verklighet också, inte hela tiden men ibland, jag gillar när en bloggare man kikar in hos då och då blir mänsklig. Störtskönt! Tack!

    SvaraRadera
  36. Fantastiskt bra skrivet... som om jag själv skulle ha skrivet de fatiskt.
    Jag känner SÅ många gånger att jag också vill förklara mina "fantastiskt, underbart, himmelskt, alla mina positiva ord..
    Men precis som du så har jag min blogg som en terapi, Tänk om fler kunde förstå vilken "effekt" de faktiskt har.
    Men ibland tvivlar man över sitt fladderastiska(som Tiger i Nalle phu skulle sagt)skrivande Å tänker- Men vem tror jag att jag är då som är SÅ himla Positiv jämt. Men de är man ju INTE. Utan de är just på bloggen jag delar mina fina stunder.
    Oj vad inspirerad jag blev nu av just dig, efter en ganska slö blogg-period så kanske jag måste skriva av mig lite mer nu då.
    Tack Känner mig bra mycket piggare efter en hård arbetsdag
    Kram Jennie

    SvaraRadera
  37. Jag tycker du skall göra det som känns bäst för dig. Själv finner jag som många ovan inspiration från olika bloggar. Jag följer de bloggar som faller mig i smaken och jag har nyligen hittat din. Vi skall i vår vardag hela tiden anpassa oss i många saker som vi inte kan påverka. Därför tycker jag du skall följa ditt hjärta och skriva om det du känner för och visa de bilder du vill. Bloggandet skall ju även ge dig kraft och engeri för att din vardag skall bli så bra som möjligt!

    Kram

    SvaraRadera
  38. Jag kommer in till dig dagligen för att se dina VACKRA foton, vardagen ser man ju hela tiden runtomsig!
    Det kan ju inte finnas någon som på allvar tror att vi lever i sus och dus - verkligheten finns här hos oss alla,
    varje dag, varje minut och just därför kan det vara så skönt med bloggar som dina, som ger oss lugn och ro
    och framförallt stylade VACKRA bilder!

    DU BEHÖVS av många! åsa

    SvaraRadera
  39. Tack för att du delar med dig av dina tankar kring detta! Det är så klokt det du skriver och så sant! Jag älskar din blogg precis för att den förmedlar just det du skriver att du vill att den ska förmedla. Jag älskar den dock lytterligare lite mer nu efter detta inlägg! Jag inspireras och imponeras av dig! Jag har alltid upplevt dig som stark, och efter detta inlägg bekräftas det ännu mer! Du är så stark, ödmjuk och härlig!
    Tack för att du delar med dig av dig själv!
    Ha en fin kväll
    Kram Jenny

    SvaraRadera
  40. Tøft av deg å skrive om det litt mer private som du gjør i dag.. Det er så sant det du sier! Bloggen din er en av mine største inspirasjonskilder med fantastiske bilder. Jeg er imponert av hvor vakkert du har det og hvor godt du klarer å formidle det til oss. Gleder meg til hvert eneste innlegg, et pusterom i hverdagen. Klem

    SvaraRadera
  41. det är ett vackert virus som florerar ..
    ~ & Ditt sjukdomstillstånd här är bara fint
    såklart. viktiga tankar. de ligger & sjuder i mig.

    stor kram,

    h

    SvaraRadera
  42. Så sant så sant! Jag bara älskar dina bilder och blir superinspirerad. Tittar in flera ggr om dagen... Stök och kaos finns det nog av ändå. Fortsätt som du gör. Kram Cecilia

    SvaraRadera
  43. Väldigt sant! Det som visas i bloggar och på bilder är ju givetvis ett urval, det speglar ju aldrig ett helt liv. Dock tycker jag det är befriande att läsa om andra som inte är perfekta, att bilderna som visas är fina och visar vackra saker har jag inget problem med, bara någon ibland avslöjar att allt inte är så perfekt som det kan verka!

    Fortsätt se det vackra i tillvaron och fortsätt gärna visa oss andra det du tycker är vackert!

    SvaraRadera
  44. Jätte bra skrivet tror vi är
    många som känner likadant..
    Du är fantastisk på det du gör!

    Stor kram

    SvaraRadera
  45. Hej! Här om dagen halkade jag in på morgonprogrammet "Efter tio med Malou". Hon hade temat "Kreativ och depression" som just handlar om hur vi som är kreativa själar ofta även är djupt deprimerade i perioder och inte helt ovanligt går in i väggen. Bland gästerna fanns Carolina af Ugglas, som målar underbara tavlor och har stora problem i perioder av rastlöshet. Har själv ofta hamnat i lägen där det är 150% full fart framåt för i nästa ögonblick sjunka ner i dålig självkänsla. Jag tycker att du berör ett ämne som många av oss bloggare känner igen oss i då vi som är kreativa även har långa perioder av att inte förmå oss göra någonting alls. Bra att du belyser detta genom att visa din egen "baksida" och du är inte ensam, vi är många i samma läge.
    Stor KRAM till ett superbra inlägg! Marie

    SvaraRadera
  46. Hej på dig! Så bra skrivet...Det viktigaste med en blogg är väl att man trivs med den själv, och det skall man göra, tycker jag...Visst kan man bli påverkad av blogglivet både positivt och negativt. Men jag väljer ju ut dem bloggar som jag blir inspirerad av, det är ett eget val... Så AnnMalin fortsätt med din blogg och det är så starkt det du skriver, det är så många som mår dåligt i sin själ...men kan en liten blogg hjälpa på traven är det väl guld värt. För man skall nog inte vara i denna värld om man inte klara av hur andra har det eller inte har det.

    Kram Helena.

    SvaraRadera
  47. Tack fina, fina du för att du delade med dig av detta, förstår att det inte var helt enkelt! Känner så väl igen mig och faktum är att jag började själv använda min blogg som terapi i höstas under min utmattningsdepression. Det blev ett kravlöst sätt att hitta tillbaka till inspirationen i min egen takt. De dagarna som man inte orkar göra fint och fota och styla och blogga om det, då är det så himla skönt att titta in till er andra bloggare. Jag får i allra högsta grad inspiration av dina bilder, de inspirerar och triggar mig till försöka bli en bättre fotograf, men absolut inte till att jag MÅSTE göra allting perfekt. Tycker inte att vi skall sluta blogga om fina saker och visa fina bilder, vill man titta på stök så kan man ju bara titta runt i sitt eget hem en "vanlig" dag, eller hur!
    Stor kram på dig och tack för underbar inspiration!
    Susanne

    SvaraRadera
  48. Tack för att Du delar med Dig! Din blogg är fantastisk, min favorit. Lever också i tiden efter en utmattningsdepression. Känner verkligen igen mig i mycket av det Du skriver. Kram Maria H

    SvaraRadera
  49. Ett väldigt gripande inlägg. Jag är glad för din skull. Din blogg är varm och härlig. Och även om jag inte känner dig så tror jag faktiskt att den speglar dig väldigt väl när du mår bra. Jag känner igen mig så när du berättar om mörka perioder och att sängen ibland är ens bästa vän.

    Jag försöker också blogg och gör det när jag mår bra. Då är det en så underbar känsla! Glädje, inspiration.

    Så länge du känner att bloggen ger dig något ska du fortsätta göra dina underbara inlägg. Precis som du skriver kan ju vi läsare välja bort om vi nu skulle tycka det vore jobbig läsning.

    Har du fåttkritik från läsare?

    Detta är ditt liv. Lev det!
    Massa kramar

    SvaraRadera
  50. Så gode og sanne ord, Anna-Malin...
    Jeg føler det på presis samme måte som deg. Det er jo ingen fasit på hva eller hvor mye av ens hverdag og privatliv som skal vises gjennom bloggen, og jeg blir provosert når jeg leser kommentarer der personer beskylder bloggere for å BARE vise en "perfekt fasade". Jeg synes også det er naivt å tro at det faktisk er så perfekt, stylet og ryddet som det ofte kan fremstå, og jeg tror nesten man må være blogger selv for å skjønne at det er jo ikke realiteten.
    Jeg kunne gjerne vist alle mangler på huset vårt, lister som mangler, dører uten håntak, et bad uten vegger, kjøkkenfronter som går i oppløsning, for ikke å snakke om ROTET, ja listen kunne blitt lang...
    Men for min del, så liker jeg å ta bilder av vakre motiv, og da velger jeg noe annet enn å vise en haug med skittentøy;) Det gir meg liksom ikke så mye, og dersom noen tror at vi ikke "tør" vise hvordan det egentlig ser ut, så får de heller ha den oppfatningen...!
    Jeg vil heller inpirere enn å irritere;)
    Selv føler jeg at bloggen er et sted der jeg har full kontroll, og et sted der jeg alltid klarer å ha det ryddig. Som du sier så fungerer den som terapi, og et fristed der man kan koble ut alt annet som stresser en i hverdagen.
    Nå skal jeg hente meg et kakestykke med pavlova, oppvasken får stå til i morgen;)
    Lillegutt er syk, så vi har hatt en rolig men fin feiring:)
    Og du, grattis til din kjære i dag også:)))

    God KLEM♥

    SvaraRadera
  51. Hej!

    Vilket underbart inlägg och vilken fantastisk blogg du har...!
    Jag njuter av vackra och inspirerande bilder, som den helt magiska förstabilden :)

    Kram
    Mia "ny följare

    SvaraRadera
  52. Vilket ärligt och naket inlägg, jag beundrar dig så Anna-Malin och jag fullkomligt älskar att titta in och här och drömma mig bort bland dina vackra bilder. Det finns så mycket jag skulle vilja skriva till dig nu om det du skrivit, men jag nöjer mig med ett stort TACK och massor av kramar till dig.

    //Victoria

    SvaraRadera
  53. Härligt inlägg.
    Själv tycker jag det är roligare att titta på vad något ätit till frukost eller middag om bilden är fin och tilltalande än om det bara ligger här och där.
    Men jag tyckte iof att din nedersta bild var lika fin, men det var för att ditt bord och blommorna tilltalade mig. Så därför blev ju bilden fin =)

    Kram // Tess.

    SvaraRadera
  54. Hej!
    What a wonderful post about the reality at home. I'm feeling with these words so much! Thanks that you show us the pictures how they are in reality. :-))

    Tanni

    SvaraRadera
  55. Hei :)

    Tusen takk for et oppriktig innlegg rett fra hjertet. Godt å høre at du er som alle andre selv om man egentlig vet at det er slik. Jeg kan selv kjenne på presset over å leve et "stylet" liv for å få fine bilder, men det er hverdager det er mest av og dette er ikke virkeligheten. Takk for at du delte!!! Og det gjorde godt i mitt hjerte idag da dagen min ikke ble helt som forventet.
    Klemmer fra AC

    SvaraRadera
  56. HEJ!
    Vill bara säga att dina fina bilder enbart inspirerar mej,röran har jag gott om hemma "det räcker". Det är skönt att bara inspireras!!
    Sen vill jag bara säga att det var skönt för mej som fortfarande är i en utmattningsdepression att höra att det går att komma ur den fast det tar tid.
    Många kramar Pernilla

    SvaraRadera
  57. Kan bara säga att det ändå var befriande att se ditt bord.
    Man kanske ändå skulle göra några sådana här inlägg. Där man först ser det som man har valt för fotot. Sedan visa "bakom kulisserna". Det är lite roligt tycker jag. Mer sånt i bloggvärlden.

    SvaraRadera
  58. Anledningen till att JAG besöker inredningsbloggar är för att hämta inspiration till min egen inredning. Då är det naturligtvis inte dammråttor och brödsmulor jag letar efter. Det kan jag studera här hemma på egen hand :) Självklart fattar jag ju att det som presenteras i en inredningsblogg är tillrättalagt. Precis som i min egen blogg. Det är inte mitt liv/min vardag jag bloggar om utan just inredning.

    Tack för ordet och för en fin och inspirerande blogg!

    SvaraRadera
  59. Skrattade gott av igenkänning! Det är omöjligt att alltid ha hemmet felfritt, livet är för kort för det speciellt om man har en familj som man vill spendera tiden med. Älskar dina bilder och det lugn bilderna utstrålar, snälla fortsätt med det. Kram

    SvaraRadera
  60. Stämmer pecis det du präntat ner.
    Kram Mamma C

    SvaraRadera
  61. Visst är det så, att man känner prestationsångest. Men samtidigt, så är jag likadan, jag vill inte visa stöket. Som att jag just nu i skrivandets stund sitter i en stol som är knöcklig av filt, handduk och en leksak som jag inte orkar flytta på, och att en dokumentsamlare står bredvid mig, nästan PÅ tangentbordet. Det ligger uppladdningsbara batterier framför tangentbordet, plånboken ligger bredvid med två lösa betalkort ovanpå. Häftapparaten ligger i en skål som egentligen skall diskas....osv.

    Jag förstår mycket väl att ditt hem inte alltid är så underbart vackert som på bilderna, men jag är glad att du orkar visa oss de vackra delarna. Och jag är MYCKET glad att du visade "verklighetsbilden", eftersom den visar att även du är mänsklig...;-) Kram på dig, och tack för en mycket inspirerande blogg!

    SvaraRadera
  62. Jag tycker det är roligt att se bilder från olika vinklar men jag läser bloggar som jag inspireras av och för det mesta är det tillfixade hem som man kan drömma om

    SvaraRadera
  63. Jag har förstått av dina inlägg att livet inte alltid är så lätt, rosenskimrande och perfekt som dina underbara bilder visar. Men snälla du, fortsätt bara som du gör! Det är så inspirerande och härligt att se dina bilder och inlägg! Det här låter kanske konstigt, men ibland knyter det sig i magen när jag ser dina fina bilder, jag blir lycklig! :)

    Kram från en trogen bloggläsare
    /Sofia B

    SvaraRadera
  64. Tack för ett fint inlägg och att du delar med dig av detta. Gripande! Gillar din blogg jättemycket och följer den varje dag. Din blogg var en av de första jag la upp på min favoritblogglista. Inspirerande och superfina bilder. /Kramar Anna-G

    SvaraRadera
  65. Jag tycker man gör precis som man själv vill! Man har väl sin blogg för att man vill ha den och då har man rätt att forma den precis som man vill också. De som väljer att läsa gör det för att de vill, för att de finner bloggen inspirerande, för att de på något sätt mår bra av det.

    Jag läser din blogg för att jag tycker att du tar ljuvliga bilder och har så fantastisk härlig stil och inredningssmak. Din blogg inspirerar mig...helt enkelt :)

    Sen är man väl inte dummare än att man fattar att allt inte är guld och gröna skogar hela tiden. I vems värld är det det? :)

    Sköt om dig och STORT tack för att du visar oss ditt vackra och ger så mycket inspiration!

    Kram
    Fröken E.

    SvaraRadera
  66. Åh, Anna Malin jag tycker detta inlägg är det bästa du någonsin gjort!! Eftersom jag har varit i din sits och tagit mig genom precis det du har gjort kan jag förstå dina tankar om hur att använda bloggen respektive det vi vill visa av oss själva. Jag är så tacksam att du har delat med dig. Själv bloggar jag inte alls när jag mår dåligt.
    Tack än en gång!

    Ta hand om dig
    /Isabell

    SvaraRadera
  67. Jag har länge tänkt skriva ett liknande inlägg och det här stämmer så otroligt bra med mina egna tankar om bloggandet. Så bra skrivit Anna Malin!

    SvaraRadera
  68. Så många kloka ord. Från dig och i alla kommentarer. Jag har funderat en hel del på det här idag och återigen så är det så att bloggen är din - bara din. (som jag försöker se min) Och du väljer själv din verklighet och vad du känner för att visa upp. I ditt fall blir dina bilder vackra och inspirerande oavsett val av motiv. Vi måste alla, bloggare som bloggläsare välja bort sådant som stressar oss. Om andras "rosenskimrande" värld ger oss prestationsångest istället för inspiration så behöver vi en paus. Så kan jag absolut känna ibland. Men hur som helst - Weronica (En mammas dag) förklarade det så fint. Just så gör jag - väljer ett litet utsnitt ur min stökiga vardag - dokumenterar den och känner mig glad och nöjd med min "lilla verklighet". Bloggterapi! :) Kramar

    SvaraRadera
  69. Fortsätt att göra det som du gillar (och är grymt bra på). Vi kan aldrig ta på oss de känslor eller upplevelser som andra väljer att ta på sig. Ett steg att finna ens lycka är att ta reda på vad som gör oss glada och våga göra just det.

    Men jag kan ändå medge att din röra är snyggare än min, men det, det är mitt problem ;)

    SvaraRadera
  70. Jag tillhör en trogen läsare och gillar allt du gör! DU är en stor källa till inspiration på många sätt, även idag! Ett gripande, starkt och personligt inlägg! Känner delvis igen mig i dig, beskriver mig själv som kreativ och bär också på hemligheten om inre ångest. Denna kombination kanske är vanligare än man tror? Att hela tiden VILJA så mycket och ständigt avläsa estetiken i sin omgivning skapar kanske ett inre kaos? Och ändå letar man hela tiden nya utmaningar!.... Stor del av inspirationen till detta hittar jag i bloggar liknande din, och visst är det en perfekt bild som förmedlas där. Men nog är jag medveten om att det är EN vinkling av verkligheten som visas, men det skadar kanske inte att bli påmind om det ibland. Därför är denna diskussion bra.
    Och ska jag vara ärlig inspirerar din andra bild lika mycket som den första! Den första är mer en vacker bild, den andra är en inspirerande verklighet.
    Du är så duktig!!!

    SvaraRadera
  71. Självklart är det så att man ibland tittar på exempelvis dina bilder och tänker VARFÖR ser det inte ut så hemma hos mej? VARFÖR drar min familj fram som en orkan runt hela huset och stökar ner? Tack för bilden på din röra och för påminnelsen att en bild är en bild och inte alltid det verkliga som händer runt omkring. Fantastiska bilder för övrigt av ett underbart hem!
    Helen

    SvaraRadera
  72. Fantastiskt kloka ord, Anna-Malin. Jag håller verkligen med i vad du säger, och förstår.
    Jag personligen tycker att det är så himla inspirerande att läsa bloggar som din, och liknande. Problem har vi ju alla i våra liv, av olika slag. Men genom bloggarna kan man, som du säger, för en kort stund leva sig in den där perfekta verkligheten, det ger lite styrka när man sedan ska ta tag i sina problem.
    Jag förstår inte ens hur någon kan tro att bloggarna skulle leva bättre liv än andra, det handlar väl bara om hur man väljer att se på, och lyfta fram sitt liv?
    Att ha förmågan att kunna se det vackra, och dela med sig av detta, är väl bara en alldeles fantastisk egenskap.

    Fortsätt precis som du gör, du är en förebild på flera sätt, för mig och många andra!

    Stor KRAM
    /Sofie

    SvaraRadera
  73. Tack för dina kloka ord! Jag skulle kunna skriva spaltkilometer om detta, men det ska jag inte... Jag väljer att titta runt på alla fina bloggar, inklusive din, för att få inspiration, tips och idéer. Och varje människa med sunt förnuft inser förhoppningsvis att alla ni med fina bloggar och härliga bilder också har det kaotiskt emellanåt... Att tro något annat är bara naivt och att dessutom kritisera för det är ju rent dumt och förmodligen ligger det dålig självkänsla och avundsjuka bakom! Så tack för att du delar med dej av - enligt mej - fina och inspirerande bilder och texter! Kram//maria

    SvaraRadera
  74. Ett väldigt bra inlägg och kloka ord!

    Håller helt och fullt med dig. Jag blundar inte för verkligheten som kanske är en annan än det som oftast visas men jag får inspiration, hämtar kraft och energi ur bloggandet och ser det som ett positivt rum för "fina tankar och vänliga ord" till jämförelse med allt skit som finns överallt (nyheter, debatter, katastrofer...)

    Vi behöver det och det ser jag inte som perfektionism, utan att vi vill värna om det goda som finns runt om oss och för en stund stänga ute allt det hemska som sker i världen.

    Du ger mig inspiration och det är alltid lika kul att gå in och kika här. Jag vet (antar) att du också tvättar, har ostädat och allt sånt, men varför fokusera på det när det finns så mycket fint som vi istället kan se! Och det visar du!

    Kram på dig och ha en fin helg! ♥

    SvaraRadera
  75. Var och en av oss väljer sin egen väg med sin egna blogg. Du väljer din väg och den gör dig gott. Den gör också oss besökare gott. Fin som få är den nämligen.

    De flesta av oss bakom bloggarna har ju vanliga liv. Liv med stunder av bråkiga barn, tråkiga relationer, damm i hörnen och brödsmulor på borden och så vidare.

    Att fokusera på det som är fint och bra är läkande. Läkande på så sätt att man har förmågan att se det vackra trots att vi kanske mår dåligt just då eller att vi är ledsna, svikna sårade eller glada och lyckliga. Det är viktigt att tänka på allt det fina även trista och tråkiga dagar.

    Din blogg är som ett intredningsmagasin. Jag gillar det. Och jag har förstått, läst mellan raderna, att du är en vanlig tjej. En tjej med ett mycket vackert hem och med en talang att ta fina bilder.

    Så härligt att höra att du tagit dig ur det kaos du befinnit dig i. Att jobba med sig själv är svårt men nog så viktigt. Där är bloggen en god terapi, tänker jag.

    Sköt om dig

    SvaraRadera
  76. Vilket bra inlägg. Jag älskar att titta på dina fina bilder,
    de gör mig glad och jag blir inspirerad.
    Spindelnät och damm har jag nog av själv så det vill jag inte se.
    Hoppas vi får fortsätta följa dig på bloggen länge till.
    Siv J

    SvaraRadera
  77. It is how true that beautiful pictures are always deceiving and not real. Behind everything beautiful things that stand on the earth, there is always someone out there making it beautiful. I understand the fact that life is not always as bright and beautiful to many as it should be like the beautiful images . It is the beautiful person that makes a difference to the space you have today. I think no matter beautiful or messy your house is, you have outshine many of us!

    SvaraRadera
  78. Intressant inlägg, jag gillar att titta på fina bilder :) Vem tycker att det är kul att titta på min stora tvätthög tex...Inspiration är kul kramar Diana

    SvaraRadera
  79. Din blogg ÄR inspiration!! För mig är det en stunds avkoppling, ger lust till piff hemma, njutning av att se de vackra stillebena/bilderna. Helt klart perfekt i min smak! (om jag får önska hade jag hoppats på fler klädinlägg:-) / Marie

    SvaraRadera
  80. Jag har ofta fått höra att jag "sätter upp en fasad" i min blogg, men för mig är bloggen ett sätt att spara ALLA fina dagar, alla fina stunder, och sen när jag känner mig nere av nån (eller flera) olika anledningar så kan jag sätta mig och läsa igenom bloggen och vara tacksam över allt det fina jag har. Bloggen påminner mig om mitt fina hem, min fina familj, mitt fina liv och det mår jag såklart bra av att bli påmind om. Istället för att skriva om allt som känns skit, och sen läsa bloggen och bli påmind om allt som är jobbigt. Vem mår bättre av det? Nej, jag säger att man väljer hur man vill må, och jag väljer att må bra. Istället för att gräva ner sig i det som är dåligt. Överhuvudtaget borde folk inte bry sig om hur man väljer att lägga upp sin blogg, passar det inte så läs inte!
    Tack för ett bra inlägg, och en superfin blogg! Jag blir väldigt inspirerad, glad och fylld med energi av din fina blogg och dina fina bilder!

    SvaraRadera
  81. Grejen med att ha en blogg är väl att det är ens egen blogg och där får man skriva om precis det man vill. Sen om man väljer att skriva om det vackra eller det mörka är upp till var och en. Vissa väljer att att visa det vackra för att de mår bra av det och andra behöver kanske skriva av sig av det mörka för att dom mår bra av det. Om läsarna inte uppskattar detta, så behöver man ju faktiskt inte läsa dessa bloggar. Det är ju frivilligt, eller hur+

    Jag älskar din blogg för att du tar så vackra bilder och på så vis är en stor inspirationskälla för mig. Jag tycker att du ska fortsätta med det du mår bra av. Och det som så många av oss läsare gillar hos dig.
    Jag förstår precis vad du menar med det svarta i utmattningsdepression, jag har själv brottas med det till och från i flera år, men nu är det väldigt mycket från. Och jag har känner att jag kan leva som jag gjorde innan jag gick i väggen. MEN jag har lärt mig att lyssna på min kropp och ta det lugnt när den säger nej.

    STOR KRAM!

    SvaraRadera
  82. Jag skrev ett inlägg på min blogg häromdagen om detta. Jag tycker att det är bra och intressant att då och då då en annan inblick än bara det vackra fina, men jag håller med dig om att bloggen till stor del passar bäst för det fina i livet, det andra har vi ju ändå:)

    SvaraRadera
  83. Det förstår man att du är ju en "normal" människa. Alla har vi våra dagar och det är stökigt och allt är jobbigt! Tycker det är bra att du säger vad du känner och är ärlig med det. Inte alla bloggare som gör det utan allt verkar så perfekt, men det är det ju aldrig hos någon. Skönt att du finns och att din blogg lever kvar, du verkar vara en sympatisk människa så var precis som du är, det kommer man längst med!

    Hälsningar
    Ulrika i Göteborg

    SvaraRadera
  84. Wow, for et bra innlegg! Sier meg enig i alle de bra kommentarene over her, du og din blogg fremstår bare bedre og med enda mer substans når vi får et lite glimt inn i helheten. Man må være sterk for å vise sine "svake" sider, sies det. Samtidig er jeg så enig med alt som bl.a Weronica sier, man viser bare en liten del av seg og sitt liv til en hver tid, i bloggen, men også i "virkeligheten"! Vi spiller alle (ikke bare bloggere!) ulike roller i livet vårt, hele tiden. For å være litt filosofisk: Hva er egentlig "virkelighet" uansett? Hvis jeg lager et stilleben og fotograferer det, så er ikke det mindre virkelig eller "sant" der og da, enn resten av mitt liv. Begynte selv å blogge i fjor sommer da jeg fikk akutte problemer med mitt ene øye, ble operert og var gjennom en lang rekonvalesens. Jeg måtte sitte inne i stuen min dagen lang, det var for smertefullt å være ute i sterkt sollys. Med en usikker prognose, lå panikkfølelsen kontinuerlig bakom, så redningen ble å flytte fokus til noe "lett" og lystbetont og som jeg kunne kontrollere i øyeblikket. Å se vakre bilder i andre blogger, som din, gir meg bare positiv inspirasjon og energi! Fortsett som du gjør og selv føler er riktig! Klemmer

    SvaraRadera
  85. håller med bl a Fröken Ellfors. din blogg= du bestämmer. Jag älskar och inspireras också av dina fina bilder. Men vad fasen..t o m "stökbilden" är ju superfin ;) haha. Ha en fortsatt fin helg, klem från Malmö

    SvaraRadera
  86. even the bottom photo looks lovely!

    SvaraRadera
  87. Vi har oxå fått en del "kritik" för att vi alltid är så på topp och för att vi aldrig skriver tråkiga och deppiga (läs verkliga) saker på bloggen. Det är ett ställningstagande man gör. Vi har valt att inte berätta om ALLT på vår blogg. Det finns det såå många som gör och för oss är vår blogg en inspirations och glädje källa. Sorg och deppighet finns självklart med i livet men vi tycker som du, Det kan vara skönt med en plats att slippa tänka och ventilera om sådana saker, en plats som skimrar i rosa helt enkelt!
    Tack för ett fin fint inlägg och vi tycker att du ska fortsätta som du gjort. Det är härligt med dina vackra stylade bilder!
    Kram från oss! /Emelie och elin

    SvaraRadera
  88. Din blogg är jättefin som den är! Jag blir inspirerad av att bloggen är positiv och visar vackra delar av ditt hem och liv. Det inspirerar mig till att skapa fler vackra vrår i mitt hem, och det är jag glad för! Tror ändå de flesta läsarna är medvetna om att det inte är hela sanningen som visas i bloggen...

    Hälsningar Elin

    SvaraRadera
  89. Jag läser en annan blogg då och då där skribenten ibland berättar lite för mycket om sina vredesutbrott på barn, deppighet, sjukdom m.m. Jag väljer att bara scrolla förbi texten när jag inser att det är det hon rabblar upp, och väljer att fokusera p de inlägg där hon är positiv och glad. Det blir nämligen för personligt tycker jag. Jag försöker att se alla bloggar som inspiration och inser ju också att även ni "perfekta" har skit i hörnen. På ett eller annat sätt. Det finns ingen som är perfekt i den bemärkelsen att man har ett välstädat hem, perfekt inre och yttre, glad och tillfreds familj, massvis med pengar på banken och pool i trädgården (eller vad det nu är man förknippar med perfekt), kreativ, ordningsam, karriärklättrare med inre harmoni bla bla bla.

    Additionstress kallas det visst nuförtiden. Då människan sitter och läser runt på nätet, i magasin och andra medier och lägger ihop allas perfekta hörn. Då blir det ju så klart jobbigt om man ska försöka leva upp till allt det.

    Så jag väljer att plocka russinen ur kakan och tar till mig det som passar mig. Och då vill jag inte se verkligheten ;) för när jag läser bloggar gör jag det för att få kraft och inspiration. Jag älskar din blogg för att dina bilder är "perfekta". Det ger kraft och inspo att hugga tag i dammsugaren och omorganisera en bokhylla.

    JAG.ÄLSKAR.DIN.BLOGG.PRECIS.SOM.DEN.ÄR.

    KRAM!

    SvaraRadera
  90. Jag läser igenom kommentarerna här och känner att det hela blivit ett enda stort missförstånd! Det handlar inte om att inredningsbloggarna i fortsättningen skulle vara fulla av bilder på diskberg och smutstvätt. Det handlar om att precis som du gjorde nu, visa att det finns en helt vanlig person bakom bloggen. Tanken är inte att man ska blotta sina innersta tankar och problem varje dag, utan att någon gång då och då kanske visa en glimt av det där mänskliga, icke-perfekta. Det behöver inte ens handla om något privat eller personligt egentligen, utan kan lika gärna vara en glimt av en obäddad säng eller barnens morgonrufsiga hår. Eller att någon gång visa sig i en outfit från HM, istf enbart kläder från dyra gatan. Eller ha en bild på brända bullar. :)

    SvaraRadera
  91. What doesn´t kill you make you stronger.
    Du är modig som skriver en så här känslig text och det märks ju också tydligt vilken fin människa du är, inga ytligheter här inte.
    Om bloggen är din terapi så ska du veta att du också hjälper många andra med den, din blogg är för många en tillflyktsort bort från den gråa trista vardagen. Dina bilder är så FINA, FANTASTISKA OCH UNDERBARA ;D. Men om du känner för att lägga in en verklighetsbaserad bild ibland också, så är det ju ditt val, det är du som bestämmer, du får ju stämning i bilden i alla fall, det ser vi ju här i inlägget. Och det är det inte alla som lyckas det.
    Men som du säger så tror jag också att det är bättre att fokusera på det som får en att må bra, än att bara fara omkring med dammvippan i högsta hugg, om inte städningen är det som får en att må bra förstås.
    Jag hoppas att vi alla får dela din terapi med dig ännu länge, länge... precis i det format som du själv väljer, det blir bra hur som helst.
    <3 Chrisse

    SvaraRadera
  92. Vill bara säga att jag beundrar ditt inlägg! Tror vi är många som känner igen oss och håller med dig och tänker ofta som du. Allt är ju inte perfekt men det är skönt att fokusera på det som är bra och fint! kramar Nilla

    SvaraRadera
  93. Fint skrivet! Själv tycker jag det är rätt självklart att bloggen bara visar en del av vem man är och hur man tänker, även om man också skulle ta upp svårare saker. Ingen fotar sina dammråttor, och få fläker ut sitt privatliv. Jag tycker också det är trevligt och lugnande att pyssla med bloggen, men att den skulle visa upp en icke-skev verklighet är inget jag någonsin påstått

    SvaraRadera
  94. Så fint inlägg. Jag ler samtidigt som jag är tårögd. Att du delar med dig av ditt inre är fantastiskt starkt gjort. De flesta förstår att ingen människa som har hus, hem barn och ett arbete lyckas hålla det så bedårande fint som det ser ut på dina bilder ;) (möjligtvis när det bjuds till kalas, men inte annars)
    Jag har relativt nyligen haft glädjen att hitta din blogg (och sträckläst den) och din blogg har gett mig en otrolig lust och ork att fortsätta piffa till mitt eget gamla, gamla renoveringshus. Måste då tillägga att jag och sambon pausat i över ett år pga att energin helt enkelt försvann.
    Du har ett grymt snyggt hem, trots smulorna på bordet ;)Glöm inte det.
    Stor kram Malin

    SvaraRadera
  95. Tack för din uppriktighet!
    Du tar jättevackra bilder, och ska fortsätta med det, tycker jag :)
    Vare sig det är en låtsad eller riktig verklighet, if you know what I mean...
    Jag vet en del bloggare, som jag känner personligen, som lägger ut tiptop-bilder på sitt hem, och också låter läsarna tro att det verkligen är så de har det hemma. När sanningen är en hel annan... Tråkigt och beklagligt! :(

    Fortsätt du som du redan gör! Du ser ju själv hur många vi är som gillar det du gör :)

    Kram Jonna

    SvaraRadera
  96. Kram till dig. Jag tror att vi är ett gäng i bloggvärlden som ser det här som ren och skär terapi, som har haft någon form av sjukdomshistorik, eller är mitt uppe i det. Att bloggandet blir en egen frizon, som ett eget rum där man själv väljer vad man vill visa och säga.
    Själv började jag blogga när jag hade kommit ur min värsta period i mitt liv, med utmattningssymptom av olika slag, och jag fick en underbar kick av att hitta på något bara för mig. Min egen värld. Sen kom det in folk och kommenterade! Vilken lycka och jag har fått både bloggvänner och vänner i det riktiga livet tack vare min blogg.
    Tack för din härliga blogg och ett viktigt inlägg!
    Kram.

    SvaraRadera
  97. Jättebra skrivet! För det första en stor komplimang till din blogg, kommer ofta hit för att du inspirerar och älskar dina bilder! Jag tycker att vi bloggare inte ska behöva försvara oss, varje individ gör sitt val och visar, skriver det som passar en själv. Bara en sådan sak att utelämna en del av sig själv till vilt främmande människor är en stor grej och vad man vill visa är upp är verkligen något man måste få bestämma själv. Och visst är det så att man vill se det som är vackert och som inspirerar och återkommer till dessa bloggar. Men måste erkänna att även jag ibland funderar på om allt verkligen är så perfekt, så städat, är barnen alltid så snälla och välkammade och är vardagen alltid så underbar (nu menar jag inte din blogg utan allmänt). Det är ju den fina man vill visa upp men ibland tror jag att det gömmer sig en annan verklighet där bakom. Kan mycket väl förstå att vissa känner sig stressade av detta fenomen. Men det är nog naturens lag att vi gärna visar upp den finare sidan (även jag) och inte stöket och trotsande ungar. Tack för de fina och kloka orden och för att du delar med dig och inspirerar! Kram Sarah

    SvaraRadera
  98. Hej.
    Jag brukar mest se på bilder. Jag är en sån människa, så jag läser inte alltid inläggen. Bilderna mättar mig mest. Men detta läste jag. Och jag vill säga tack till dig för att du skrev det!

    SvaraRadera
  99. Väldigt fint skrivet! Och att döma av alla kommentarer också väldigt uppskattat! Du har många som bryr sig och som förstår vad du menar och vill få fram. Det är himla fint!

    Jag har precis startat min blogg, som någon form av terapi, då jag är mitt i processen att ta mig ur en utmattningsdepression. Än så länge så spretar den och jag vet inte riktigt vart den kommer att ta vägen, men den hittar nog sin riktning så småningom.

    Tack för en fin blogg!

    SvaraRadera
  100. Tack för att du delar med dig. Har oxå varit därnere i djupet.
    Gillar verkligen hur du utformat din blogg, foton och val av innehåll.
    Fortsätt så!

    Varm kram,
    Mia

    SvaraRadera
  101. Kloka ord från dig. Väldigt fint skrivet!

    Kramar
    Katarina

    SvaraRadera
  102. Kloka ord från dig. Väldigt fint skrivet!

    Kramar
    Katarina

    SvaraRadera
  103. Det är problematiskt, att vi bryr oss så mycket om hur andra har det att vi låter oss stressas när andras liv till synes är mer perfekta än våra. Livet är int perfekt för någon, det finns inga supermänniskor och de flesta av oss har ungefär liknande liv/problem/glädje osv.
    Jag kommer dock ofta på mig själv när jag börjar bli stressad och jämför mig med andra, speciellt i jobbet, men då stoppar jag mig själv och påminner mig om att vad man ser är inte hela sanningen och varför skulle det vara det? Jag går väl inte runt och skyltar med mina problem, vem gör det egentligen? när de kommer fram är det ofast av misstag eller för att man inte kunde hindra dem från att göra så. Vi delar med oss till våra nära och kära men för övrigt så kanske våra live ser riktigt jädra perfekta ut för de som tittar utifrån :) ? Om du vill dela med dig mer så gör det för all del, men om du inte vill så går det mycket bra med. Jag gillar din blogg precis som den är :)

    SvaraRadera
  104. För mig känns det lite som att : what's new ... liksom.
    VEM tror egentligen att någon kan ha det där perfekta livet.
    Så klart alla har stök och saker i sittliv som man kanske inte är så stolt över att visa upp.
    Men vem har sagt att bloggar MÅSTE vara en replika av vardagen.
    Jag vill läsa och njuta av vackra saker.
    Som dina foton varvat med lite vad du hittar på.
    Det inspirerar och ger längtan efter nya inlägg.

    Trevlig helg, Ulrika

    SvaraRadera
  105. Klart man vill se VACKRA bilder som inspirerar. Vill man se KAOS kan man kika in på min blogg. Där bjuder jag på tvätthögar (ibland) och lite annat. Kan få PANIK på att det aldrig är ordning hemma, men jag blir INSPIRERAD av att titta på vackra bilder som dina. Sen tänker jag lite så här med mina bloggar i alla fall. Jag bjuder på lite blandat. Både misslyckat och lyckat, men det är ju BRA lägga FOKUS på det som ÄR bra. Att VÄLJA att se det VACKRA istället för den där tapet som fått fläckar eller smulorna på golvet. Genom att fokusera på det som är bra och vara tacksam för det tror jag vi mår bättre av. Jag tänker fortsätta titta in på din blogg, bli glad av den och inspireras av vackra bilder. Visst är det underbart att det finns SÅ MÅNGA BLOGGAR. Man kan plocka ut sina egna guldkorn! TACK FÖR EN BRA BLOGG!!!

    SvaraRadera
  106. Jag gör som du. Väljer det vackra. Mitt liv har varit ett helvete det senaste året. Bloggen har varit en del av min räddning.

    SvaraRadera
  107. Oj! Hälsning nummer 108 kommer här från mig!
    Heja heja dig Anna-Malin!!
    Dina bilder inspirerar ALLTID mig, på ett eller annat sätt! Kunde skriva ett helt reportage som svar på det här inlägget, men kort och gott: Vi älskar din blogg och vi andra bloggerskor VET hur det egentligen är, och vi är så glada att du delar med dig av allt vackert - genom dina ögon och med hjälp av din kamera!

    Keep it up!! kram!

    SvaraRadera
  108. fina bilder inspirerar mig till att vilja utvecklas

    SvaraRadera
  109. Så fint inlägg! känner precis som du... har gått igenom precis samma sak och har nu haft tre månader då jag faktiskt mått bra i sträck... det är helt underbart!
    Min blogg har precis som din varit mitt andningshål och ibland den enda kontakten med omvärlden, för man inte orkat annat.
    Tack för att du delar med dig
    Kram
    Helena

    SvaraRadera
  110. Skjønne, fine Anna- Malin!
    Du er like fin i dag som i går, og like fin i morgen - uansett. Stylede bilder eller ustylede bilder, du formidler alltid følelser og estetikk. Du er like ekte fordi om du utelater personlige ting. Jeg forstår faktisk ikke hvorfor lesere/medbloggere har så behov for å poengtere at alle har feil og at ikke bloggere er perfekte. Vi VET jo at alle er mennesker, vi bare bruker forskjellige måter å uttrykke oss på. For meg er bloggen akkurat det samme for deg, et fristed. Jeg blir oppgitt og lei av dette fokuset på hva som er virkeligheten, alt er virkelighet - og det må være lov å velge hvilken del av virkeligheten man vil vise. Du vil alltid være en stor inspirasjon, også fordi ditt gode hjerte skinner gjennom. God klem

    SvaraRadera
  111. Så stort av dig att dela med dig av så personlig information. Kan verkligen känna igen mig på så många plan.
    När man som jag följer vissa bloggar, som din men även exempelvis House of Philia, så slår det mig ofta att det är en fantastisk förmån att bara kunna logga in och ta del av inspirerande bilder, mode- och inredningstips och annat som förgyller vardagen - alldeles gratis. Annars lägger man hundratals kronor på inredningsmagasin och dyligt. Ibland känner jag att man vill ge något tillbaka som tack. Låter kanske skumt, men man kikar ju på sätt och vis bara in hos någon och blir en åskådare som bjuds på trevligheter utan att bjuda tillbaka. Liksom.
    Jag känner aldrig att din blogg "sänker mig" med prestationskrav. Tvärtom. Tio minuter bloggande innan man sätter igång och jobbar så är man på gott humör! TACK för all inspiration och vackra bilder. Tittar in så ofta jag hinner.
    Kram Marie

    SvaraRadera
  112. Fint skrivet! Jag tror att alla som bloggar kan känna igen sig i det du skriver. Jag skrev själv ett inlägg om detta för ett tag sedan. Någon menade att barn som växer upp i stylade hem kan fara illa.... Så är det ju inte. Vårt hem är ju inte stylat. Visst är bilderna fixade, men bakom kameran ser ju inte läsaren... Personligen gillar jag ju att läsa din blogg för att du visar inspirerande bilder. Tvätten, dammet och smulorna vill jag inte se. De har jag själv här hemma. Och jag är inte dummare än att jag fattar att de finns hos dig och andra bloggare också. :)

    Ett viktigt inlägg hur som helst. Kramar till dig!

    SvaraRadera
  113. Bra inlägg och precis så tänkte jag när jag startade min lilla blogg. Det är bättre att fokusera och tänka på det fina i vardagen än det som obönhörligt alltid finns, nämligen den gråa vardagen. Jag läser hellre om ljusglimtar för att bli på gott humör. http://dagligaljusglimtar.blogspot.se/2012/05/ideal-som-malas-upp.html

    SvaraRadera
  114. Thank you for this post! you were the inspiration I needed for my post today.
    love to know that your seemingly perfect life is also full of dirty dishes, toys and unfolded laundry.
    ♥h

    SvaraRadera
  115. Ibland har jag efterlyst verkligheten i bloggvärlden. Det är för vitt, för stylat, för kärleksfullt, för perfekt. Visst är jag medveten om att alla inte har det hemma så som dom visar på bloggen men någon gång hade det varit skönt med något som visar på verkligheten. Jag bryr mig inte om att folk inte visar damm, disk och stök men det hade varit skönt om man någon gång kunde läsa av en storbloggare att där fanns lite irritation på tex partnern. Bara så att allting inte är så himla perfekt. Ibland känns det som att jag är den enda som blir arg/besviken/sur/trött på min partner. Bara en lite mellan-raderna-hint någon gång hade fått mig att inte känna mig så ensam i bloggvärlden.
    Jag tycker du är fantastisk Anna-Malin och du borde verkligen inte tvivla på dig själv men det gör man ju till och från i livet.
    Jag gillar dina stylade bilder, de är vackra och som hämtade ur en inredningstidning.
    Kram på dig

    SvaraRadera
  116. Hejsan bästa Anna-Malin!
    TACK för din helt underbara blogg, så ren och proffsig och alltid med underbara bilder!! Jag kom i kontakt med din blogg via en annan bloggerska i Spanien, Dar Amina (betyder Aminas hus på arabiska). Det var där jag såg din svensk orientaliska grafiska rena enkla stil första gången. Efter att jag har läst ditt inlägg för några dagar sedan har du varit med mig i mina tankar!!! Jag beundrar din ärlighet och insikt i detta fenomen som heter LIVET! Tack för din generösitet att dela med dig av din livserfarenhet! Jag ser gärna BÅDE stök och tillrättalagda bilder. Båda kan inspirera! Du och andra fina bloggerskor gör min vardag här långt borta från släkt, vänner och Sverige! Jag bor med min familj i Israel i en arabisk stad med min man och våra 4 fina barn. Vi har bott här ca 15 år nu. När livet är som tuffast med språk, kultur, tonårsungar, hemlängtan och att bara räcka till - det är då jag STÅLSÄTTER mig i det kreativa!!! VARJE dag unnar jag mig TID till att skapa, fixa, sy, reparera, måla eller kanske brodera...TACK för att ha fått förmånen att lära känna dig!
    Kram Zazza Susanne Jebara

    SvaraRadera
  117. Tack för ett väldigt fint inlägg. Jag har läst liknande inlägg på andra ställen i bloggosfären och den tanken som slår mig är varför vi kvinnor (för det är bara hos kvinnor jag har läst det) ska behöva förklara oss för omgivningen för att vi väljer att visa upp det bästa i våra liv och i princip be om ursäkt för att vi inte visar upp de mörka/dåliga/osv sidorna i våra liv och hem. Tänkvärt eller hur?

    SvaraRadera
  118. Har precis hittat till din blogg och sitter här med bultande hjärta, såååå mycket fint och fina bilder. Ser så/läser detta inlägg och tycker du skrivit så träffande och sant! Min blogg är mitt "pyshål" där jag kan lufta mina tankar och funderingar. Precis som du så har jag liknande utmaningar med mig i bagaget så det kändes "skönt" (missförstå mig inte!) att höra att jag inte är ensam om att "falla" ibland.
    Önskar dig den finaste kvällen!
    Kram A

    SvaraRadera

Tusen tack att just du tar dig tiden att skriva
några rader. Jag uppskattar det mycket.
Ev. frågor jag får, försöker jag svara på
här i kommentarsfältet.

Varma hälsningar
Anna-Malin